Jag har köpt en ny mobil. Efter alla år med en för gammal och sliten Samsung sitter jag nu med en ny Nokia som kan göra det mesta. Internet, dagbok och GPS är bara några av alla saker som nu finns med mig i fickan. Tro det eller ej, men man kan faktiskt ringa med den också…

Men just GPS:en är min favorit. Jag använder den när jag kör i princip överallt. Om det så bara är att ICA för att köpa mjölk. Den är bara för rolig! Under en promenad med dottern idag ställde jag även in gångvägen för att komma till affären. Då upptäckte jag en liten miss som Nokia borde tänkt på. Den borde såklart kunna styra om rutten så att man inte gick förbi några vattenpölar, några lekplatser eller några kiosker med GB-gubbar utanför. Det är inte lätt att övertyga en 2-åring om att man inte kan stanna på lekplatsen varje gång. Villkoret var affären först, SEN lekplatsen. Turligt nog så är min egna GPS fortfarande tillräckligt skärpt för att kunna undvika dessa fallgropar ändå.

När vi ändå är inne på GB-gubbar så måste jag erkänna… Jag AVSKYR den gubben. Där står han och bara ler och bjuder in till frosseri. Det värsta är att dottern känner igen denna gubbe flera kilometer bort. ”Glass, pappa”, säger hon och pekar mot denna elaka clown. Den måste vara utformad av en megakapitalist eftersom den drar till sig alla barn och de flesta vuxna… Jag menar… hon kan inte skillnaden på röda, blåa och gröna bilar (allt är LILA) men GB-gubben… HAN känner man minsann igen! /Anders

För att bemöta förgående inlägg, så är jag villig att medge att jag egentligen faktiskt tror att "de flesta storlekar" fungerar alldeles utmärkt!

Eller kanske att "lagom är bäst" som min mamma brukar säga ;-) Och vad som är lagom är ju trots allt en smaksak...

Nåja, nog om det. I rådande värmebölja är min tankekapacitet lika med noll. Jag orkar nätt och jämt knappa på tangenterna, ännu mindre tänka ut nåt vettigt att skriva om. Så det får bli en massa svammel och ett osedvanligt kort inlägg.

Idag fick Lova på nytt testa att gå runt utan blöja. Det har varit lite si sådär med den saken sedan incidenten med min dator...

Plötsligt säger hon i alla fall "kisset kommer snart" och springer till pottan och KISSAR! Varpå vi jublar så att hon bli rädd...

(Förmodligen kommer hon inte ens våga närma sig pottan den närmsta tiden, av rädsla för att mamma & pappa ska bli tokiga igen)

- Det gott folk är pedagogiskt föräldraskap det!   /Jenny