Jag tänker inte lägga mig i debatten om huruvida storleken har betydelse eller ej, men jag fann ett stort underhållningsvärde i dina anekdoter från livet. Även om du nu påstår att det inte är från ditt liv, så…

Vet inte exakt vad jag ska skriva kring detta då min kunskap inom området, dvs. hur mycket det känns eller inte, är lika med noll. Men jag är nog inte riktigt överrens med dig ändå. Visst, kommer man till ytterligheter så kan det säkert bli påtagligt, men jag tror att de flesta kan nyttja var de har för att få till ett bra resultat. Jag skulle kunna berätta en anekdot inom samma ämne, men väljer att avstå. Tjejen i fråga skulle troligen ha ihjäl mig om jag skrev så att hela världen skulle kunna läsa om hennes erfarenheter.

Nej, det har inget med mig att göra alls. Passar bara på att skriva det så ingen behöver undra… I övrigt ger jag ingen personlig kommentar till detta. Men om ni skulle ha vägarna förbi och ser mitt trädäck, eller uteplats, som kanske kommer finnas en vacker dag så kan ni dra era egna slutsatser… /Anders

Nu har jag gått och dragit på det här inlägget i inte mindre än en vecka. Njutit av solen och funderat på det här med trädäck.

Lade ner det ganska snabbt. För jag kan inte påstå att jag har någon erfarenhet vare sig gällande trädäck eller penisförlängare.

Däremot hävdar jag bestämt (trots att andra påstår motsatsen), att storleken har betydelse.

Själv har jag visserligen inte...hmm..."stött på" (haha, får man skriva så)? några extremiteter åt något håll. Men jag har vänner som gjort det.

Den ena berättade nyligen om den gången då hon efter en tids dejtande hamnade i säng med killen i fråga - och insåg att hon aldrig ens skulle våga försöka. "Jag blev livrädd", sa hon... Vi avbröt där och fortsatte som vänner.

En annan vän råkade ut för motsatsen. Lite ytligt och dumt nog hade hon förutsatt att denne kille, lång och muskulös skulle vara välutrustad. Så när hon i stundens hetta insåg att hans stolthet var i storleken av en ostbåge kom hon helt av sig. "Det kändes ju knappt något"...

Så det är kanske så, att vissa män behöver trädäck i storlek XXL för att kompensera. Får väl bara gratulera dig Anders, till att du är en av dom som inte känner sig vara i behov av ett sådant!  /Jenny

Jo, jag kom iväg på ett pass – dock inte till gymmet som planerat. Eftersom jag har lite dåligt samvete så måste jag förklara varför…

Vi är två personer, jag och grannen, som tränar tillsammans. Jag har själv lite gymfobi, så jag gillar egentligen inte att vara där, även om jag börjar komma över det. Hursomhelst… han kunde inte träna för han var inte riktigt pigg, MEN jag tog en löptur på egen hand. Det var tufft det också, men gav ingen valuta för gympengen…

Dock upptäckte jag på min löprunda vilken hysteri som råder när det gäller uteplatser. Eller inte regelrätta uteplatser, utan snarare trädäck. Jag sprang förbi ett nybyggt villaområde där priserna ligger på mellan 2 och 3 miljoner. Vilken grej! Alla verkade tävla i vem som hade det största däcket. På rad låg husen, nybyggda och fina och ALLA hade pampiga trädäck. Dock såg jag ingen brukare av dessa. Jag börjar undra om det bara är en prestigesak (läs: penisförlängare) att ha ett stort däck. För personerna som bor där kan inte ha bott där länge, men att bygga trädäck, det är något alla hunnit med. Jag slår vad om att de flesta av dem inte ens har packat upp sina saker ur flyttkartongerna…

Själv funderar jag på att låta ROT-avdraget göra lite nytta och låta någon bygga en uteplats till mig. Dock inget stort däck… Det känner jag inget behov av… /Anders

Kom du iväg på det där stentuffa passet i onsdags?

En liten del av mig hoppas att du inte gjorde det. För då slipper jag i alla fall vara ensam om att ha dåligt samvete för det där med dom uteblivna besöken på gymmet.

Impulsköpte nämligen ett gymkort för en sådär två månader sen. (Och det vet ju alla att impulsköp sällan visar sig vara särskilt lyckade i längden).

Jag gick i alla fall förbi ett gym uppe i stan och såg en skylt med ett riktigt bra erbjudande. Tänkte att jag kunde ju i alla fall gå in och fråga lite mer... 

En stund senare kom jag ut med ett gymkort på 12 månader och kände mig väldigt motiverad och duktig. Den känslan ersattes snabbt av ångest över att jag aldrig kommer iväg.

Nej, jag har faktiskt inte varit där en enda gång sedan jag köpte kortet. Pinsamt nog.

Lyckas ständigt skjuta upp projektet ”äta nyttigt och börja träna”.

Undrar förresten om det inte finns en bit rabarberpaj med vaniljvisp kvar i kylskåpet sen igår...  /Jenny   

Idag kom mitt dåliga samvete till mig som ett brev på posten. Med detta menar jag inte att Jenny fick påminna mig att uppdatera eller att jag borde ha målat fönstren. Nä, här snackar vi bokstavligen DÅLIGT samvete som ett BREV på posten.

Avin som påminde mig om att det är dags att betala den andra halvan av mitt gymkort, ett kort jag köpte i januari, damp nämligen ner i lådan idag. I januari rivstartade jag min träning... På sistone har det blivit… lite glesare… mellan besöken på gymmet. Lyckligtvis har jag förträngt det lite, men nu kom verkligheten ikapp mig.

Detta firar jag med att nystarta med ett stentufft pass på onsdag. Lika bra det… annars blir det MYCKET dyra pass under 2009!  /Anders

Vågar du verkligen uttala en sådan önskan högt? Tänk om nu Nellie skulle få för sig att kissa på din dator bara därför..! Universums lagar är ofta lite jävliga. Eller är det bara mig sådant händer?

Att Lova kissade på min dator var för övrigt inte ett sätt att skjuta upp bloggandet. Även om man skulle kunna tro det ;-)

Inte heller att få anledning att köpa en ny dator vilket en del tycks misstänka... Har ett antal gånger den senaste veckan fått frågan om jag inspirerats av tv-reklamen där pappan låter sin son hälla upp saft själv precis bredvid laptopen...

Avundas dig din semester. Den som ändå hade ett jobb att ha semester ifrån... Nej, jag är inte bitter. Inte alls. Jag bara sitter här dagarna i ända och väntar på ett nytt inlägg från dig som aldrig kommer... :-p

/ Jenny

Jag önskar nästan att min dotter, som för övrigt nästan är jämnårig med din, hade kissat i mina USB-portar, men det är inte så. Anledningen till att det vore bra är att jag skulle haft mindre dåligt samvete för att jag inte uppdaterat snabbare. Jag får väl skylla på något annat… som att jag haft fullt upp både med jobb och privat.  För det känns som det mesta i mitt liv händer i 220 knyck just nu.

Nu är det självklart inte bara negativt att det går fort. Helgen som varit har vi haft besök från London. Min vän John har varit på besök i Sverige och det är alltid kul med en internationell touch på vardagen – även om det var en helg. Extra roligt är det att han är otroligt lätt att underhålla. Han har, som han själv säger, två intressen. Fotboll och fotboll. Så fyller man upp dagarna med matcher så är han jättenöjd. Idag när han åkte vidare efter visiten (och en match) här så bar det av till Halmstad för match i U21-EM. England möter Finland.

Med på besöket var även min pappa, min syster. Nellie (min dotter…) blev helt såld på farfar, eller fafa, som hon kallar honom. Hon tyckte det var sådär kul när han skulle åka, men vi ses ju snart igen. För tiden går som sagt fort och snart, mycket snart, är det semester! /Anders

Jasså, du gillade inte rutorna? Och har glömt hur förra bakgrunden såg ut...

Hmm, taskigt läge Anders :-p

När vi fått lite fler besökare får vi väl ha en omröstning angående huruvida bakgrunden ska se ut. Då lovar jag att svälja min stolthet och ta tillbaka den gräsliga variant vi hade tidigare om våra läsare visar sig föredrar den.

Detta kan jag lova eftersom jag vet att det inte kommer hända ;-)

Vaddå omväxling förnöjer förresten? Hur ska jag kunna spinna vidare på det?  Sitter här nu och skulle inte ens kunna få ihop en text om så mitt liv hängde på det. Måste du skriva så roligt Anders?

Får nog byta ämne tror jag...

För ett par dagar sedan satt jag i köket och bläddrade i en tidning. Plötsligt kommer Lova, min 20-månader gamla dotter och ställer sig bredvid mig.

- Loa kissat mammas dato, säger hon.

- Vad, undrar jag?

- Loa kissat mammas dato, säger hon igen. Lite högre den här gången.

Jag börjar känns mig lite smått panikslagen. Inte säger hon väl vad jag tror?

Skyndar mig ut till arbetshörnan för att se efter, men visst har jag uppfattat henne rätt.

Där står min hårddisk på golvet och badar i en kisspöl. På något sätt har hon dessutom lyckats kissa in i usb-portarna.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, skälla eller bara låta det passera. (Det var ju trots allt jag som lät henne gå utan blöja...) Jag tror jag gör lite av varje medan jag med hushållspapper försöker rädda min stackars dator från en alltför förnedrande död.

Lova tycker fortfarande det hela är rätt kul. Men jämna mellanrum tar hon upp det om dagarna.

- Loa kissa mammas dato, säger hon och ler med hela ansiktet.

Hennes mamma tycker inte det är fullt lika roligt. Inte än i alla fall... /Jenny